Man kan tryggt anta att det alltid finns någonting i en situation som personen kan konfrontera – med vilket vi menar att stå ansikte mot ansikte med utan att rygga tillbaka.

Det här är en princip som utgör grunden till en lösning för många som är överväldigade av sin omgivning. 

Exempel: En socialarbetare besöker fru Lind i hennes bostad. Fru Lind har en massa problem och berättar om dem för socialarbetaren: hennes man är full hela tiden och kommer aldrig hem med någon lön och alla möbler är trasiga och barnen har inga kläder och det är omöjligt att hålla huset rent och så vidare. 

Socialarbetaren kan verkligen komma någonvart om han kan finna någonting som kan konfronteras av personen som han försöker hjälpa och få personen att verkligen göra det. Fastän det här låter väldigt enkelt och intetsägande har det en fantastisk funktion. 

Folk som arbetar inom socialtjänsten misslyckas vanligtvis med att helt enkelt bedöma problemen som finns i situationen och att sedan göra någonting åt de problem som det kan göras någonting åt, och som någon kan konfrontera att göra någonting åt. Man får därför som ett slutresultat en socialarbetare som misslyckas på grund av att han inte ger någon någonting som de kan göra. 

Den välmenande socialarbetaren säger: ”Vad ni ska göra fru Lind, är att städa hela huset, skrubba det från golv till tak – vi har när allt kommer omkring gett er rengöringsmedel. Och tvätta era barn och klä dem i de fina kläderna som vi har skickat till er. Jag ska prata med er man om hans drickande.”  

Även om fru Lind skulle städa hela huset och sätta på barnen de rena kläderna, har hon och socialarbetaren vitt skilda åsikter. Socialarbetaren har just sagt någonting till fru Lind som hon av erfarenhet vet inte kan göras. Ingen kan prata med hennes man om hans drickande. Hon tror inte ens att en totalattack från hela armén kan göra någonting åt herr Linds drickande. Ingenting som socialarbetaren säger hädanefter kommer att ha någon som helst effekt på fru Lind. 

Antag å andra sidan att socialarbetaren noggrant lyssnade till fru Lind och sedan tillämpade principen om att ge henne någonting som hon faktiskt kunde konfrontera att hantera. Han kanske lade märke till att fru Lind under deras konversation tömde och ställde fram ett askfat åt honom. Så han säger till henne: ”Om jag vore som ni skulle jag ta itu med en liten bit i taget, och skulle få huset städat. Varför håller du inte askfaten tömda och rena?” Hon kanske till och med blir arg på honom, men när socialarbetaren går kommer fru Lind att gå runt och tömma askfat. 

Att finna någonting som personen kan konfrontera att hantera är nödvändigt för att få henne eller honom att samtycka till att hantera det. Den första nivån av hjälp är: ”Det kan göras något åt det”, och den andra nivån innefattar beståndsdelen: ”som du kan göra”. Att ge en person något som han kan konfrontera och faktiskt få gjort börjar ge honom idén att situationen kan hanteras. Innan man vet ordet av kan fru Lind börja få uppfattningen att hon till och med kan göra något för att få sin man att sluta dricka. 

Den här principen att ge en person någonting han kan konfrontera att göra är fantastiskt användbar inom många områden. 

Folk vet oftast inte hur de ska komma vidare i livet. De vet att de inte kan göra några förbättringar i livet, att det är omöjligt att överhuvudtaget bli bättre. Men med hjälp av detta datum, kan man, även till en hel grupp, lätt visa att det är möjligt att bli bättre. Det skulle göras på följande sätt: 

Börja med att ge följande råd till personen du vill hjälpa: ”Skriv på ett papper ner en kort lista över de problem som du har i livet.”

När personen har gjort det, fråga: ”Vilket av dessa problem är lättast för dig att konfrontera? Skriv nu ner det.” 

En person kan befinna sig i en situation som känns överväldigande för honom, och därför gör han ingenting åt det.

Men man kan hjälpa honom genom att få honom att hitta något angående dessa omständigheter som han kan konfrontera att hantera.

Om han kan hantera en aspekt av situationen, kan hans syn på saken förbättras markant, och han kommer att vara i stånd att hantera det fullständigt.

Säg därefter till honom: ”Skriv ner vad du med absolut säkerhet vet skulle kunna göras åt den sista saken du skrev ner.” 

Och säg slutligen: ”Ser du vad du har skrivit ner sist på den här sidan? Gör det!” 

Att använda den här principen kan vara till enorm hjälp för människor – i socialarbete, när man leder grupper, i undervisning och på föreläsningar och på många andra områden. 

Tala inte med folk om problem som de vet att de inte kan göra någonting åt och förvänta dig att de ska bli entusiastiska över att åstadkomma någonting. 

Varken problemet som pekas ut eller den föreslagna lösningen får, för den person man vänder sig till, vara mer än vad personen kan konfrontera. Det lättaste man kan få över till någon är en idé, men idén för den person som förväntas utföra det får inte bryta mot vad som för honom är möjligt att konfrontera. 

Förloppet lyder: Vad är situationen? Vilken del av den situationen är möjlig att konfrontera? Och vilken del av den situationen kommer någon att göra någonting åt? 

De flesta människor slutar upp med att ge råd på grund av att råden de ger aldrig följs. Men om man följde reglerna som tas upp här skulle man kunna bli en mycket framgångsrik rådgivare. 

Eftersom det man ber folk att göra är möjligt för dem att konfrontera, kommer de att vara i stånd att hantera sina problem och lyckas med det. De kommer som ett resultat att vara i stånd att se och konfrontera mer av sina svårigheter, och ovanstående förlopp kan upprepas. En ny granskning av den allmänna situationen kommer att visa att de har en förbättrad idé om vad som är möjligt att konfrontera bland sina problem. 

Den enda svårighet man kan stöta på är att folk ibland börjar gå framåt med alltför stor säkerhet och, likt ett barn som just lärt sig gå, flyger de fram i för hög fart. Olyckligtvis står de vanligtvis på näsan på tredje steget. De kan bli överambitiösa. Man måste ta med det i beräkningen och varna personen med: ”Gör inget mer än det här just nu.” 

Om du gör det till din uppgift att (1) snabbt få en bedömning av vad personen anser är fel; sedan (2) ta reda på vilken av dessa saker han kan konfrontera; sedan (3) ta reda på vad han ska göra åt den saken som han tror att han kan göra; och därefter (4) få honom att göra det, och vid den tidpunkten insistera på att få den saken gjord, då kommer du att få en överenskommelse med stort ”Ö” varje gång.